fredag 30 juli 2010

Ensam

Sitter just nu ensam med lillkillen sovande bakom mig.

Min man är ute och spelar gitarr på en 40-årsfest och bonussönerna är på festival.
Jag hade planerat en mysig eftermiddag och kväll tillsammans med lillkillen, men tyvärr så vaknade han helt plötsligt med 39-graders feber efter sin lilla tupplur...så det blev till att sitta och titta på TV hela tiden istället, två Emil-filmer och nu Saltkråkan :-)

Nu har han somnat bakom mig i soffan och jag kan få slå över till lite mer vuxen-TV.

En ganska tråkig kväll blev det ju tyvärr...det är t o m uselt väder...jaja, då blir det säkert bättre imorgon.

Mamma ringde innan ikväll och hon lät riktigt pigg, det var ett tag sen hon lät så, så det gjorde mig faktiskt glad :-)

onsdag 28 juli 2010

Dagar med sorg i bakgrunden

Jag och min syster satt och pratade om mamma en kväll nu på semestern, om hur vi redan har bearbetat mycket av vår påbörjade sorg. Hur vi redan nu har förlorat den största delen av vår mamma, så som hon var. Det är hårt, det gör ont och jag saknar henne redan!!

Samtidigt är det sommar, vi har semester och vi renoverar och planerar för att förnya hemmet. Saker som ska vara jätteroliga.

Idag har vi varit på IKEA och tittat på det som vi tror blir vårt nya kök så småningom, vi ska spåna lite till sen är det dags för beställning. Men hela tiden har jag tårarna väldigt nära, för jag och mamma var ofta på IKEA och bara gick och tittade och fikade och mös. Det känns fruktansvärt att veta att det aldrig kommer att hända igen.

Jag och lillkillen var hemma hos mamma och pappa ett tag nu i eftermiddags, de bjöd på middag :-).
Mamma var trött, inte lika "med" som hon brukar. Det känns som om hon blivit lite sämre, eller så är det bara värmen som tar kraften. Hur som helst så är det en pina att uppleva detta, hennes uppgivenhet, att se att hennes planer för livet bara har försvunnit.
Jag berättar om allt vi gör, för att få henne att leva lite genom oss, men det känns bara hemskt för jag vill att hon ska leva MED oss istället....

Jag är inne i en down-period, tänker på mamma nästan hela tiden, försöker maskera det och ändå vara glad och njuta av semestern med familjen, man jag är ärligt talat skiträdd för att mamma håller på att bli sämre.
Vet inte hur man ska orka med detta!!

Usch, vilket tråkigt inlägg, jag känner ju själv att jag måste rycka upp mig, leva i nuet och inte måla fan på väggen och bara oroa mig för framtiden!!

söndag 25 juli 2010

Lillkillen flyttar

Idag har vi börjat röja ut i rummet dit lillkillen ska flytta, min lilla stora kille :-)
Det är inte klokt så mycket skräp man samlar på sig, vi fick en stor hög av sånt vi ska slänga bort.

Vi har spacklat lite på väggarna, så imorgon ska vi förhoppningsvis kunna måla väggarna, det blir tre väggar i beige och en vägg i lite mörkare beige, khaki. Sen sätter vi färg med gardiner, matta, möbler och alla leksaker :-)

Imorgon tänkte vi också ta en tur till Danmark, gå en runda och kanske ta en glass.
Hoppas det fina vädret kommer tillbaka sen så det kan bli några rundor till stranden här hemma också denna sommar.

lördag 24 juli 2010

Semester

Igår kom vi hem från Rügen där vi varit på en liten minisemester i 4 nätter. Total avkoppling med bad och lek med lillkillen.
Stranden var jättefin och vi badade alla i havet, t o m jag som kan vara en badkruka om inte vattnet når kroppstemperatur....

Men det var härligt, slippa tankar på städning och matlagning och jag har inte alls tänkt mycket på livet här hemma.

Men nu är vi hemma igen och direkt kommer ju stressen över hur man har det hemma, det ska tvättas, städas, lagas mat, fixas och donas....men samtidigt så sitter jag nu här med ett glas rosévin och kommer på att jag ju har 3 veckor semester kvar :-)
Hoppas bara det fina vädret kommer tillbaka, idag har det inte varit så bra, tyvärr.

Planerna denna semester är ganska inriktade mot lite "renovering" av hemmet. Vi bor i en 1 1/2-plansvilla och vi har sedan jag flyttade in här redan gjort om en del. Vi har vårt sovrum på nedanvåningen medan min mans två söner har sina rum där uppe.
När lillkillen skulle få eget rum så ville jag ju att han skulle vara här nere med oss, ville inte att han skulle springa i trappan när han var så liten, så vi slog upp en vägg mellan vårt vardagsrum och matsalsrum och så fick lillkillen det rummet medans vi fick ett väldigt litet TV-rum istället :-).

Men nu är lillkillen 3,5 år och vi ska flytta upp honom på ovanvåningen med hans storabröder. Det är ett av sommarens projekt.
Sen slår vi ner väggen igen och jag får till min glädje tillbaka mitt stora vardagsrum i vinkel med matsalsdel :-).

Nu ska vi gå ut i trädgården en stund och leka med vår son och låtsas att det är sommarväder ute.

söndag 18 juli 2010

En kväll hos syrran

Ikväll har min man varit iväg och spelat gitarr, han är med i ett band som har ett par spelningar per år som en liten hobby.

Så ikväll blev jag hembjuden till min syster på pizza, lite vin och lite prat. Så jag och vår son gick dit och även min mamma och pappa kom dit. Trevligt.

Mamma som normalt sett alltid varit en väldigt social person har ju såklart förändrats en del av sjukdomen. Hon vill gärna vara hemma, i sin trygghet, så därför är vi alltid så glada när hon kommer och hälsar på. Men oj, det är så jobbigt att se henne så här. Detta är inte min härliga, glada och spralliga mamma, det är en skugga av henne.
Men det är bara att respektera det monster som bor i henne, vi får ta det som det är och vara tacksamma för varje dag som är bra.

När mamma och pappa kört hem satt jag kvar ett tag, lillkillen spelade lite fotboll i trädgården och lekte med bilar, jag och syrran och hennes man satt och pratade och hade det så mysigt.
Kl närmade sig nog 23 när jag och lillkillen gick hem, han somnade inte långt efter att han lagt huvudet på kudden :-)

Och ja, vi har faktiskt precis börjat vår semester. I fyra underbara veckor ska vi njuta, bada, grilla och mysa. Låt oss hoppas att vädret fortsätter vara så som det varit nu de sista veckorna.
Det här är jag och mitt liv...vårt liv... min familjs liv.

Det är glädje och sorg blandat, precis som livet ser ut.

Jag är gift sen 2005 och har en son på 3,5 år och två bonussöner på 15 och 17 år.

Mitt liv kretsar därför mest kring min son men även kring min mamma som tyvärr är obotligt sjuk i cancer. Hon fick sitt besked i september 2009 och vi vet inte hur lång tid hon har kvar.

Min mamma är mitt allt, vi står varann väldigt nära i familjen överhuvudtaget men mamma är navet i hjulet. Allt rasade, allt blev mörkt den dagen.....
Men mitt i mörkret måste livet fortsätta och min son är för liten för att riktigt förstå. Så hjulet rullar på, även om navet är lite skevt...