Det är inte helt lätt att renovera ett kök, med en liten krävande snart 4-årig kille och två matkrävande tonåringar...
Därtill är jag lite allergisk mot röra och kaos, och får lite lätta utslag av alla kassar och lådor med diverse köksgrejer som hela huset nu är fyllt av.
Men visst, det är superkul, det kommer att bli jättebra.
Igår sa min man att det är lite sorgligt att varken min eller hans mamma kommer att få se köket, på nåt sätt är det ändå mammorna man hade velat visa det för...
Jag är inne i en svacka när det gäller mamma, jag tänker oerhört mycket på henne och allt hon och vi går miste om. Hela helgen har speglats av det....det känns bättre när jag är på jobb, då känns allt annat så avlägset, sen räcker det att jag kommer hem och är med min son t ex, så är det så mycket jag känner att mamma missar....
Varför, varför var hon tvungen att lämna oss??
Jag läser väldigt många bloggar, sen mamma blev sjuk så sökte jag på nätet efter personer i likartade situationer.
Det är ju tragiskt så många som drabbas av sjukdomar, dödliga sjukdomar.
Värst är det ju för de som förlorar sina barn, jag som mår så dåligt av att ha förlorat min mamma, hur sjutton klarar man sig om man förlorar sitt barn.
Men jag läste en blogg om en mamma som fick kontakt med sin dotter via ett medium och mina tårar rann....jag vill verkligen tro att det finns något efter detta, jag vill tro att mamma finns här vid sidan om oss hela tiden och ser sitt barnbarn och alla framsteg han gör.
Imorgon fortsätter vardagen, vi ska tapetsera i köket, det roliga börjar nu. Efter tapetseringen ska vi måla och sen lägga golv, och sen...sen ska vi börja sätta upp de nya skåpsstommarna.
måndag 18 oktober 2010
söndag 17 oktober 2010
En ganska låg helg
Fredagen var jag hemma med sonen då dagis var stängt, vi var hos tandläkaren och han var jätteduktig.
Sen inom pappa och fikade lite, mysigt.
Men efter det blev jag lite nere, kanske för att det är jobbigt när man är hos pappa, alla känslor, hela huset som påminner om mamma, och så är man ledsen för att pappa är ensam.
Vi åkte i alla fall till IKEA och hämtade hem delar till vårt kök. IKEA är en jätteladdad plats för mig att vara på, då mamma och jag älskade att åka dit.
Väl hemma var jag mest ledsen hela kvällen, bröt ihop helt och bara grät...
På lördagen vaknade jag med huvudvärk efter all spänning från dagen innan och var allmänt nedstämd. Vi rev golv och höll på i köket men inget kändes kul, direkt..
Tack och lov blev söndagen lite bättre, ingen huvudvärk och lite bättre humör. Nu är golvet borta i köket, inget kakel och inga tapeter och taket är målat....nu börjar snart det roliga.
Sen inom pappa och fikade lite, mysigt.
Men efter det blev jag lite nere, kanske för att det är jobbigt när man är hos pappa, alla känslor, hela huset som påminner om mamma, och så är man ledsen för att pappa är ensam.
Vi åkte i alla fall till IKEA och hämtade hem delar till vårt kök. IKEA är en jätteladdad plats för mig att vara på, då mamma och jag älskade att åka dit.
Väl hemma var jag mest ledsen hela kvällen, bröt ihop helt och bara grät...
På lördagen vaknade jag med huvudvärk efter all spänning från dagen innan och var allmänt nedstämd. Vi rev golv och höll på i köket men inget kändes kul, direkt..
Tack och lov blev söndagen lite bättre, ingen huvudvärk och lite bättre humör. Nu är golvet borta i köket, inget kakel och inga tapeter och taket är målat....nu börjar snart det roliga.
onsdag 13 oktober 2010
Nu river vi
Igår tog vi ner första skåpet i köket, det var en befriande känsla att få stå och bestämma vilket porslin som ska behållas och vilket som ska slängas...det är så mycket som ska bort, inte vill vi spara på gamla grejer med noll värde eller 17 glas i olika former...
Vi provade att plocka bort lite av kaklet också och till vår stora lättnad så lossnade det ganska lätt. Vi var rädda att halva väggen skulle lossna samtidigt.
Nu är det tiden som inte räcker till riktigt, maken har sina hobbies och åtaganden och har inte mycket tid på vardagarna till köksarbete, men vi får ta till helgerna som kommer på bästa sätt. Det är rörigt i köket och alla rum känns det som, men så är det när man väntar på något gott efteråt.
Nu hoppas jag bara att vi blir nöjda, man byter ju inte kök titt som tätt, så det är stora beslut. Har beställt alla vitvaror också nu så nu ska allt bara pusslas ihop.
Ringde pappa tidigare i kväll, han har det ganska bra. Han hade varit ute och köpt byxor!!! Att köpa kläder var något mamma alltid fick fixa, han följde med när hon beordrade honom, annars slapp han gärna det. Därför var kläder alltid perfekta julklappar till pappa :-)
Men idag hade han minsann varit och shoppat, känns bra att han tänker på sånt och tar tag i det.
Det är underbart väder nuförtiden. Nätterna är kalla med frost, men sen är dagarna soliga och härliga.
Det är höst.
För ett år sen satt jag dagligen, chockad, och upprepade ett mantra: Detta kan vara mammas sista höst.
Jag hade tyvärr rätt...
Vi provade att plocka bort lite av kaklet också och till vår stora lättnad så lossnade det ganska lätt. Vi var rädda att halva väggen skulle lossna samtidigt.
Nu är det tiden som inte räcker till riktigt, maken har sina hobbies och åtaganden och har inte mycket tid på vardagarna till köksarbete, men vi får ta till helgerna som kommer på bästa sätt. Det är rörigt i köket och alla rum känns det som, men så är det när man väntar på något gott efteråt.
Nu hoppas jag bara att vi blir nöjda, man byter ju inte kök titt som tätt, så det är stora beslut. Har beställt alla vitvaror också nu så nu ska allt bara pusslas ihop.
Ringde pappa tidigare i kväll, han har det ganska bra. Han hade varit ute och köpt byxor!!! Att köpa kläder var något mamma alltid fick fixa, han följde med när hon beordrade honom, annars slapp han gärna det. Därför var kläder alltid perfekta julklappar till pappa :-)
Men idag hade han minsann varit och shoppat, känns bra att han tänker på sånt och tar tag i det.
Det är underbart väder nuförtiden. Nätterna är kalla med frost, men sen är dagarna soliga och härliga.
Det är höst.
För ett år sen satt jag dagligen, chockad, och upprepade ett mantra: Detta kan vara mammas sista höst.
Jag hade tyvärr rätt...
måndag 11 oktober 2010
Renovering II
Vi är på gång i köket...
Vi vet vilket kök vi ska ha, håller på att välja vitvaror men oj vilken djungel det är.
Det är full rulle hela tiden, hämtning och lämning på dagis, matlagning, nattning, sen blir det lite datortid på kvällen och lite TV.
Känner att tiden inte räcker till för allt man vill göra.
Nu ska vi snart börja riva ner vårt gamla kök, som vi till min stora glädje fick sålt i helgen, perfekt! Om två veckor kommer den nya bänkskivan, och då ska vi förhoppningsvis ha påbörjat det nya köket också.
Men det är så svårt att beräkna och veta vad man vill ha..det tar tid. Tid man inte har...
Hälsade på pappa i helgen, känns märkligt men OK att vara i huset. Allt där andas mamma, allt är hennes smak, hennes grejer. Känns för jävligt rent ut sagt att veta att hon aldrig mer kommer att vara där, jag vill bara kunna se henne komma runt hörnet från hallen...
Pappa är ensam, men han fixar det. Men jag tror han saknar att prata med någon, även om mamma det sista året inte svarade så mycket på det han sa, så var det någon där som lyssnade. Nu går han där hemma ensam och mitt i sorgen efter mamma så lider man och mår dåligt för att pappa är ensam.
Ska man aldrig mer bara kunna få vara tillfreds...? Att kunna känna glädje och lycka utan de mörka molnen...
Vi vet vilket kök vi ska ha, håller på att välja vitvaror men oj vilken djungel det är.
Det är full rulle hela tiden, hämtning och lämning på dagis, matlagning, nattning, sen blir det lite datortid på kvällen och lite TV.
Känner att tiden inte räcker till för allt man vill göra.
Nu ska vi snart börja riva ner vårt gamla kök, som vi till min stora glädje fick sålt i helgen, perfekt! Om två veckor kommer den nya bänkskivan, och då ska vi förhoppningsvis ha påbörjat det nya köket också.
Men det är så svårt att beräkna och veta vad man vill ha..det tar tid. Tid man inte har...
Hälsade på pappa i helgen, känns märkligt men OK att vara i huset. Allt där andas mamma, allt är hennes smak, hennes grejer. Känns för jävligt rent ut sagt att veta att hon aldrig mer kommer att vara där, jag vill bara kunna se henne komma runt hörnet från hallen...
Pappa är ensam, men han fixar det. Men jag tror han saknar att prata med någon, även om mamma det sista året inte svarade så mycket på det han sa, så var det någon där som lyssnade. Nu går han där hemma ensam och mitt i sorgen efter mamma så lider man och mår dåligt för att pappa är ensam.
Ska man aldrig mer bara kunna få vara tillfreds...? Att kunna känna glädje och lycka utan de mörka molnen...
fredag 8 oktober 2010
Födelsedag igår
Ja, igår fyllde jag ju år...'
Dagen började bra med lite skönsång och presenter på sängen, men sen avtog det trevliga....sonen öppnade och vi kunde konstatera det var så grått, regnigt och trist ute....
När jag lämnat sonen på dagis och var på väg till bilen halkar jag till på ett blött löv och faller hårt i backen. Det smärtat till i knäet men samtidigt så studsar jag ju raskt upp och undrar om någon såg mig...
Sätter mig i bilen bara för att konstatera att det gått hål på tightsen, bara att köra hem och byta. Slänger en snabb blick på mitt onda knä men tar på ett par nya tights och kör smärtsamt till jobb.
Haltar fram på jobb och en kollega frågar om fläcken på mina tights är blod, då upptäcker jag att jag har blött igenom de nya tightsen och de har fastnat i såret....yummie...
Sen dess har jag haft fruktansvärt ont i knäet så jag tror inte det bara är ytligt utan det har nog blivit en liten svullnad inne i knäet också.
Men förutom det hade jag en bra födelsedag, även om det kändes hårt många gånger att tänka tanken att det är första födelsedagen som mamma inte gratulerar mig alls...det frambringade många tårar som jag gömde för resten av familjen.
Men det är bara en av många dagar som vi måste ta oss igenom, det hjälper inte att gräva ner sig, så fort man hittar upp till ytan igen så finns samma verklighet där...
Idag är det fredag, vi har ätit pizza, jag lider med mitt knä, maken är superförkyld och hostig och ni vet väl alla hur män är när de är förkylda....
Sonen ligger och sover i vår säng, vi måste bryta denna trend och få honom att sova i sin egen säng igen. Men, den dagen den sorgen ;-)
Dagen började bra med lite skönsång och presenter på sängen, men sen avtog det trevliga....sonen öppnade och vi kunde konstatera det var så grått, regnigt och trist ute....
När jag lämnat sonen på dagis och var på väg till bilen halkar jag till på ett blött löv och faller hårt i backen. Det smärtat till i knäet men samtidigt så studsar jag ju raskt upp och undrar om någon såg mig...
Sätter mig i bilen bara för att konstatera att det gått hål på tightsen, bara att köra hem och byta. Slänger en snabb blick på mitt onda knä men tar på ett par nya tights och kör smärtsamt till jobb.
Haltar fram på jobb och en kollega frågar om fläcken på mina tights är blod, då upptäcker jag att jag har blött igenom de nya tightsen och de har fastnat i såret....yummie...
Sen dess har jag haft fruktansvärt ont i knäet så jag tror inte det bara är ytligt utan det har nog blivit en liten svullnad inne i knäet också.
Men förutom det hade jag en bra födelsedag, även om det kändes hårt många gånger att tänka tanken att det är första födelsedagen som mamma inte gratulerar mig alls...det frambringade många tårar som jag gömde för resten av familjen.
Men det är bara en av många dagar som vi måste ta oss igenom, det hjälper inte att gräva ner sig, så fort man hittar upp till ytan igen så finns samma verklighet där...
Idag är det fredag, vi har ätit pizza, jag lider med mitt knä, maken är superförkyld och hostig och ni vet väl alla hur män är när de är förkylda....
Sonen ligger och sover i vår säng, vi måste bryta denna trend och få honom att sova i sin egen säng igen. Men, den dagen den sorgen ;-)
onsdag 6 oktober 2010
Födelsedag imorgon
Imorgon fyller jag år....
För första gången i mitt liv kommer inte min mamma att ringa och gratulera mig. Det är hårt...
Jag kan bara inte fatta att jag aldrig mer ska få träffa henne. Ska jag leva hela mitt förhoppningsvis långa liv utan att aldrig mer få prata med min mamma?
Grymt....
Annars har jag varit lite mör idag, har lite ont överallt i kroppen och ont i ryggen. Måste börja träna och komma i form, är helt off just nu känns det som...
Dags att slappa lite i soffan...
För första gången i mitt liv kommer inte min mamma att ringa och gratulera mig. Det är hårt...
Jag kan bara inte fatta att jag aldrig mer ska få träffa henne. Ska jag leva hela mitt förhoppningsvis långa liv utan att aldrig mer få prata med min mamma?
Grymt....
Annars har jag varit lite mör idag, har lite ont överallt i kroppen och ont i ryggen. Måste börja träna och komma i form, är helt off just nu känns det som...
Dags att slappa lite i soffan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)