Advent

Idag är jag hemma med sonen, dagis är stängt så vi får en liten mysfredag så här på tu man hand. Den innehåller tyvärr lite städning också, men tänk vad skönt att slippa det i helgen sen.

Jag tänkte försöka hinna med lite adventspynt också, jag tycker ju det är så supermysigt med advent och jul.
Även om det aldrig mer blir som förr eftersom mamma var den som fixade och donade med allt och det är en enormt stor sorg att vi inte får uppleva det mer och att lillkillen ska gå miste om sin mormors julfirande.

I år har vi för första gången bestämt att vi bara ska ge julklappar till barnen. Vi har alltid gett julklappar även till alla vuxna tidigare och mamma älskade att köpa massor med julklappar.
Men i år dämpar vi det lite, så får vi se hur vi gör nästa år.
Men klart är att vi ska ge barnen en lika fin jul som det alltid varit, annorlunda, men fin.

Hur grymt det än låter, när sorgen är som störst så finner jag stor tröst i att mamma var sjuk. För varje gång jag tänker tanken på att mamma inte är här längre, så tänker jag ju på hur det hade varit ifall hon funnits kvar här. För hon hade ju bara blivit sämre hela tiden och då känner jag att hon ändå har det bättre där hon är idag. Att leva med vetskapen att man ska förlora någon när och kär, det är grymt.

Däremot saknar jag givetvis tiden innan cancern gjorde sitt intåg och krossade vår familj....men jag kan inte göra ett smack för att få tillbaka den tiden och då måste jag försöka att fokusera på något annat än att låta det ta min energi.

Det är i alla fall första advent på söndag och det är snö ute. En fin början på vintern.

Kram på er!

Borta bra men hemma bäst

Vi har varit hos Jacobs farfar i helgen, han bor ca 2 timmars bilresa från oss och vi åker dit då och då och spenderar en helg.
Det är supermysigt, jag njuter verkligen av att åka dit, det är avkoppling och så mycket kul att hitta på runtomkring.

Maken jobbade i Växjö i fredags, så jag och sonen packade bilen och körde iväg vid 13.30 för att möta upp honom i Halmstad. Där fick min bil sen stå och vila och vi fortsatte uppåt tillsammans.

En liten sväng inom Gekås i Ullared, vilket alltid är superkänsligt för dit åkte vi med mamma flera gånger om året förr.
Det var något vi älskade att göra, mamma fixade mackor och kaffe och så gav vi oss iväg på en utflykt....det kommer jag aldrig mer att få göra med mamma och jag saknar det sååååå mycket.

Men nu var jag där med maken och sonen och det blev en snabbvisit på ca 1,5 timme. Fick tag på det viktiga.
Sen upp till farfar, och helgen där innebar mer shopping och I love it!
En liten runda till kyrkogården där farmor finns, min stackars lille son förlorade ju både farmor och mormor inom loppet av 9 månader...

Men nu är vi hemma igen och det är alltid skönt. Köket är i stort sett klart, vi väntar på ugn och mikro och så ska vi måla lite taklister och fixa lite till, men det är bagateller. Nu funderar jag på andra rum, på hur man enkelt och billigt kan göra det lite bättre :-)

Tre månader

Idag är det tre månader sen min mamma lämnade oss.

Det känns ibland som om det vore 3 år...det känns jättelänge sen. I nästa sekund så kan jag känna att jag vill ringa mamma, som om hon fortfarande var frisk.

Men det är så länge sen mamma var frisk så kan knappt komma ihåg hur hon lät...och det är skrämmande.

Jag gråter mer eller mindre varje dag fortfarande, jag saknar mamma oerhört mycket just nu. Det är precis som om den första chocken har lagt sig och det är verkligt.

Samtidigt är det lite halvkämpigt med sonen på dagis så jag är helt, totalt och komplett slut i huvudet nu....alla krav som ställs, ingen tar ju längre hänsyn till att man fortfarande har sorg.

Men köket börjar ta form, i helgen blir vi nog klara med det mesta och jag längtar så tills man kan komma hem från jobb en dag och inte ha 7 miljoner saker att göra. Att kunna leka med sonen istället för att med dåligt samvete låta honom sitta framför TV:n när vi jobbar med köket...

Nu är det läggdags, ännu en vecka närmar sig sitt slut.

Mörka kvällar

Ja, de är verkligen mörkt på kvällarna nu, helt kolsvart så tidigt....men det är denna tiden på året och det är bara att stå ut tills ljuset återkommer.
Samtidigt är det ganska mysigt att tända lite ljus och mysa inomhus.

Idag har det varit fortsatt köksrenovering som gällt. Imorgon ska vi kakla på väggen och förhoppningsvis blir köksön också klar. Därefter är det inte mycket kvar, underbart. Jag är ju så trött på röran nu och trött på att inte kunna komma hem på kvällarna efter jobb och bara ta det lugnt, utan att känna sig tvingad att börja jobba hemma.

Men det är ju såklart självvalt, och det blir ju jättefint sen :-)

Pappa tittade in lite spontant vid 16-tiden och han lät sig övertalas att stanna och äta pizza. Så skönt att få ha honom här och rå om honom lite. Vi pratade lite om mamma och hur han hade det där hemma. Han saknar ju sällskap, även om han är en ensamvarg. Vi föreslog en hund och det hade han nog kunnat tänka sig om man inte hade varit tvungen att gå ut i ur och skur med den....

Nu har pappa kört hem och vi sitter i soffan och ska väl snart börja se på något program eller nån film kanske när vi fått lilla sonen i säng.

Ha en bra lördagskväll!

Fredagkväll

Här sitter jag ensam, min man är på spelning och jag har laddat upp med en landgång, lite vin och Idol på TV:n.

Det är helt OK, att sitta ensam efter att lilla sonen lagt sig. Men jag förnekar inte att det hade varit en aning trevligare att ha maken hemma.

Jag pratade med pappa tidigare och tanken kommer ju alltid att han är ensam...ensam kanske resten av sitt liv...
Ja, han har ju oss, sina döttrar och resp familjer, men han kommer förmodligen inte att hitta en ny livskamrat....

Jag gråter varje dag för att jag saknar mamma. Varje dag....i någon form..
Oftast när jag är ensam, i bilen, på toaletten, ibland fylls ögonen av tårar när jag sitter mitt ibland människor men jag döljer det oftast....

Jag har ingen aning om ifall detta kommer att lätta snart, eller om mitt liv alltid kommer att se ut så här, med denna starka saknad varje dag.

Men...för att ta upp något helt annat, jag försöker ju faktiskt att omprioritera mitt liv, sorgen får finnas där men den ska inte vara viktigast längre. Nu måste glädje och kärlek få ta plats igen.

Jag skriver ju denna bloggen för att ventilera mina känslor och tankar.
Och utan att ha en aning om ifall någon ens läser, så mår jag bra av att få sätta tankarna på pränt.

Sorterat bort mamma....

I lördags var jag och min syster hemma hos pappa och sorterade bort mammas kläder och saker. Hur grymt är inte det...
Vi behöll vissa saker och andra fick skänkas bort, men det kändes så bisarrt att man knappt fattade att det är sant.

Pappa sa när vi var färdiga att det var skönt att få det gjort, det var ju ingen idé att det hängde kvar där, mamma kommer ju aldrig tillbaka...
Och fy vad det känns nu, just att hon aldrig kommer tillbaka.

Jag gråter varje dag, i princip. Kan inte förstå orättvisan och grymheten. Vill inte acceptera, kommer aldrig att se meningen med det som hände.

Mitt i allt, så försöker jag ändå dölja min värsta sorg för att skona min familj. Köksrenoveringen pågår fortfarande, det går framåt, nu börjar det bli lite ordning.

Jag fick idag en massa konstiga tankar om att ev försöka få ett barn till. Jag har ju lagt de tankarna på hyllan tidigare, för min man har ju två söner sen tidigare som bor mest hos oss, sen har vi lillkillen gemensamt. Men av någon anledning drog det i barntarmen nu. Jag har ju alltid kännt att ifall min man inte haft två barn sen tidigare så hade vi nog skaffat ett barn till. Hans barn börjar ju bli vuxna nu, då kanske man kan ha en bebis till här hemma....?

Jobbiga beslut...