Kalas

Idag har vi haft städning på schemat på förmiddagen, så himla skönt när man har röjt upp ordentligt. Jag mår så mycket bättre när det är ordning och reda...

Sen har det varit kalas hos syrran, vi har gratulerat båda hennes söner. Det var full rulle på barnen och vi har nu lagt lillkillen i vår säng och han somnade nog innan huvudet hann landa på kudden :-)

Imorgon är det måndag igen...helgen går så fort men det gör å andra sidan vardagarna också. Tiden går sin gilla gång och till skillnad från förra våren så ser jag fram emot våren och värmen och solen.
Förra våren ville man att tiden skulle stå still för man var livrädd för vad framtiden innebar, när skulle mamma bli sämre, hur skulle hon må och hur långdragen skulle hennes död bli...?
Man var konstant orolig och även om jag längtade efter sommaren så visste man att varje dag var en dag närmare det ofrånkomliga...en dag mindre kvar med mamma i livet.
Så jobbigt, så deprimerande, men så sant.

Denna våren finns inte mamma hos oss, men samtidigt så har jag ju inte heller oron. Givetvis är ju saknaden värre, men att leva med ständig oro är jättejobbigt.
Nu kan jag se fram emot sommaren och allt man ska hitta på, vi har bokat resa som jag ser fram emot jättemycket.

Nu ska jag bara börja träna, äta rätt och gå ner en massa kilo. Tyvärr satte en muskelbristning stopp för träningen för två veckor sen, trist för jag var verkligen på G och tyckte träningen var så kul.
Men jag hoppas att det ska bli så bra snart så att jag kan börja träna igen, så länge får jag promenera och ta det lite lugnt.

Det måste gå framåt nu, botten är nådd, nu måste jag klättra mot toppen igen...eller åtminstone mot ytan...

En tung period

Har inte skrivit på länge nu...är tyvärr inne i en tung period allmänt i livet.

Saknar givetvis mamma oerhört mycket och tänker ofta på henne och allt som hon och vi går miste om.

Men samtidigt så är det lite tungt överlag med allt annat. Min man är inte så nöjd med sitt jobb och vill söka annat, samtidigt som hans position inte är helt säker på det jobbet han har heller.
Vår ekonomi är ganska ansträngd vilket irriterar mig för jag anser att vi kunde hindrat den från att bli så om vi bara varit lite försiktiga.

Jag får dra ett tungt lass här hemma med lillsonen, lämning och hämtning varje dag och just nu är han inne i en ganska tjurig period....

Jag vet att allt detta är övergående, sorgen går i vågor och den ska finnas där och är en del av mitt liv nu, men allt det andra kommer att bli bra.
Min man hittar säkert ett bättre jobb med bättre lön, sonens humör skiftar ju, så är det ju....

Men just nu är jag så missnöjd med så mycket och jag gillar inte det.
Jag trodde jag hade lärt mig tänka att man ska vara nöjd med det man har, för man vet aldrig när man förlorar det....men ett tu tre så är man tillbaka i gamla vanor och känner sig missnöjd...

Jag vill gå ner i vikt och hade precis börjat träna och tyckte det var så kul, jag kände att det började hända saker med vikten och var så glad...ja, då kommer en muskelbristning som ett brev på posten....
Varför...? Kunde jag inte ha fått det glädjeämnet åtminstone...?

Nä, just nu känns livet lite ruttet..:-(

Nytt år

Det är länge sen jag skrev, vi har hunnit fira lillkillens födelsedag, julafton och nyår.

Jag har varit ganska nollställd inför dessa högtider, det har känts OK men har inte haft samma glädje som förr.
Förra julen var ju mamma inte alls pigg, så det är faktiskt redan 2 år sen vi hade en vanlig, underbar jul.

Denna julen blev OK, lillkillen fick tyvärr feber och vi fick fira hemma själv, istället för hos min syster. Men det blev ändå ganska bra, han piggnade till på kvällen och vi kunde öppna julklappar och ha roligt. Denna julen var ju dömd att bli knäpp hur som helst, så det blev ändå så bra som det kunde.

Nyår hade vi här hos oss, det var vår tur. Skönt att det är över, vi är 5 par plus barn, som firar ihop, och denna gången var det alltså vår tur att hålla i det. Allt gick bra och det var trevligt.

Nu har vi en sak till att pricka av och det är sonens födelsedagskalas. Eftersom han fyller år strax innan jul blir ju kalaset lite framflyttat, vi har firat med familjen men nu är det barnens tur.
Vi skulle haft det nu i januari men har inte hunnit, så det blir i början av februari istället.

Annars börjar året lugnt, saknaden efter mamma finns ständigt där, precis under ytan och ibland kan jag känna att livet är helt åt skogen värdelöst. Men man måste finna sina glädjeämnen, för mamma är borta och vi kan inte göra ett skvatt åt det. Men vi måste leva vidare och det vill jag göra så gott jag kan.

Tyvärr är vi väl inne i en lite halvjobbig period, lillkillen kräver mycket och jag har inte alltid energi till det, känner väl kanske att jag inte får så mycket hjälp hemma heller.
Men det är bagateller, jag har det jättebra egentligen, en underbar man och ska inte klaga. Det finns några saker jag gärna hade ändrat på i mitt liv, med facit i hand, men hade jag ändrat på dem hade ju inte livet sett ut som det gör heller....

Det är nog bäst att bara njuta av livet som det är...det är ju bara jag som kan påverka min egen situation ibland...

Knäppt inlägg, men jag känner mig lite off just nu.
Ha det gott!

Julpyntat

Ja, då kommer väl julen i år också.

Förra året var vår jul också mycket präglad av mamma sjukdom, hon var inte alls pigg under den perioden.
Detta året är första julen någonsin utan min mamma.
Men vi ska få det att bli bra, för vår skull, för vår sons skull. Mamma hade velat att vi skulle fira jul så bra vi bara kan.

Den enda förändringen är att vi inte köper julklappar till varandra utan bara till barnen. Det var ju mamma som alltid ville köpa så mycket julklappar och utan henne blir det inte detsamma. Så i år får barnen, vi vuxna kan köpa vad vi vill till oss själva istället.

Men nu är det julpyntat här hemma i alla fall, det är bara granen som fattas. Den köper vi på fredag och det är alltid mysigt när den kommer in.

Trött, ont...

Usch, detta är ingen bra period för mig. Jag har hostat så mycket de senaste dagarna att jag tror att lungorna är på väg upp och man får ont överallt, i huvudet, ryggen...
Jag är så trött.

Samtidigt så har sonen varit lite magsjuk så jag har varit hemma med honom i två dagar nu. Idag har han dock känts lite för frisk för att vara hemma sjuk...så det har ju varit full rulle idag och jag är helt slutkörd.
Vi har byggt ett hus av en stor tom kartong och där skulle sonen sälja gammalt godis och gammal mat...:-)
Den underbara fantasin barn har...

Nu är maken och repar med sitt musikband och jag ska strax försöka få sonen i säng. Sen ska jag minsann sätta mig med ett glas vin och bara slappna av. Jag tycker jag förtjänar det!

Advent

Idag är jag hemma med sonen, dagis är stängt så vi får en liten mysfredag så här på tu man hand. Den innehåller tyvärr lite städning också, men tänk vad skönt att slippa det i helgen sen.

Jag tänkte försöka hinna med lite adventspynt också, jag tycker ju det är så supermysigt med advent och jul.
Även om det aldrig mer blir som förr eftersom mamma var den som fixade och donade med allt och det är en enormt stor sorg att vi inte får uppleva det mer och att lillkillen ska gå miste om sin mormors julfirande.

I år har vi för första gången bestämt att vi bara ska ge julklappar till barnen. Vi har alltid gett julklappar även till alla vuxna tidigare och mamma älskade att köpa massor med julklappar.
Men i år dämpar vi det lite, så får vi se hur vi gör nästa år.
Men klart är att vi ska ge barnen en lika fin jul som det alltid varit, annorlunda, men fin.

Hur grymt det än låter, när sorgen är som störst så finner jag stor tröst i att mamma var sjuk. För varje gång jag tänker tanken på att mamma inte är här längre, så tänker jag ju på hur det hade varit ifall hon funnits kvar här. För hon hade ju bara blivit sämre hela tiden och då känner jag att hon ändå har det bättre där hon är idag. Att leva med vetskapen att man ska förlora någon när och kär, det är grymt.

Däremot saknar jag givetvis tiden innan cancern gjorde sitt intåg och krossade vår familj....men jag kan inte göra ett smack för att få tillbaka den tiden och då måste jag försöka att fokusera på något annat än att låta det ta min energi.

Det är i alla fall första advent på söndag och det är snö ute. En fin början på vintern.

Kram på er!

Borta bra men hemma bäst

Vi har varit hos Jacobs farfar i helgen, han bor ca 2 timmars bilresa från oss och vi åker dit då och då och spenderar en helg.
Det är supermysigt, jag njuter verkligen av att åka dit, det är avkoppling och så mycket kul att hitta på runtomkring.

Maken jobbade i Växjö i fredags, så jag och sonen packade bilen och körde iväg vid 13.30 för att möta upp honom i Halmstad. Där fick min bil sen stå och vila och vi fortsatte uppåt tillsammans.

En liten sväng inom Gekås i Ullared, vilket alltid är superkänsligt för dit åkte vi med mamma flera gånger om året förr.
Det var något vi älskade att göra, mamma fixade mackor och kaffe och så gav vi oss iväg på en utflykt....det kommer jag aldrig mer att få göra med mamma och jag saknar det sååååå mycket.

Men nu var jag där med maken och sonen och det blev en snabbvisit på ca 1,5 timme. Fick tag på det viktiga.
Sen upp till farfar, och helgen där innebar mer shopping och I love it!
En liten runda till kyrkogården där farmor finns, min stackars lille son förlorade ju både farmor och mormor inom loppet av 9 månader...

Men nu är vi hemma igen och det är alltid skönt. Köket är i stort sett klart, vi väntar på ugn och mikro och så ska vi måla lite taklister och fixa lite till, men det är bagateller. Nu funderar jag på andra rum, på hur man enkelt och billigt kan göra det lite bättre :-)