Det är inte helt lätt att renovera ett kök, med en liten krävande snart 4-årig kille och två matkrävande tonåringar...
Därtill är jag lite allergisk mot röra och kaos, och får lite lätta utslag av alla kassar och lådor med diverse köksgrejer som hela huset nu är fyllt av.
Men visst, det är superkul, det kommer att bli jättebra.
Igår sa min man att det är lite sorgligt att varken min eller hans mamma kommer att få se köket, på nåt sätt är det ändå mammorna man hade velat visa det för...
Jag är inne i en svacka när det gäller mamma, jag tänker oerhört mycket på henne och allt hon och vi går miste om. Hela helgen har speglats av det....det känns bättre när jag är på jobb, då känns allt annat så avlägset, sen räcker det att jag kommer hem och är med min son t ex, så är det så mycket jag känner att mamma missar....
Varför, varför var hon tvungen att lämna oss??
Jag läser väldigt många bloggar, sen mamma blev sjuk så sökte jag på nätet efter personer i likartade situationer.
Det är ju tragiskt så många som drabbas av sjukdomar, dödliga sjukdomar.
Värst är det ju för de som förlorar sina barn, jag som mår så dåligt av att ha förlorat min mamma, hur sjutton klarar man sig om man förlorar sitt barn.
Men jag läste en blogg om en mamma som fick kontakt med sin dotter via ett medium och mina tårar rann....jag vill verkligen tro att det finns något efter detta, jag vill tro att mamma finns här vid sidan om oss hela tiden och ser sitt barnbarn och alla framsteg han gör.
Imorgon fortsätter vardagen, vi ska tapetsera i köket, det roliga börjar nu. Efter tapetseringen ska vi måla och sen lägga golv, och sen...sen ska vi börja sätta upp de nya skåpsstommarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar