Fredagkväll

Här sitter jag ensam, min man är på spelning och jag har laddat upp med en landgång, lite vin och Idol på TV:n.

Det är helt OK, att sitta ensam efter att lilla sonen lagt sig. Men jag förnekar inte att det hade varit en aning trevligare att ha maken hemma.

Jag pratade med pappa tidigare och tanken kommer ju alltid att han är ensam...ensam kanske resten av sitt liv...
Ja, han har ju oss, sina döttrar och resp familjer, men han kommer förmodligen inte att hitta en ny livskamrat....

Jag gråter varje dag för att jag saknar mamma. Varje dag....i någon form..
Oftast när jag är ensam, i bilen, på toaletten, ibland fylls ögonen av tårar när jag sitter mitt ibland människor men jag döljer det oftast....

Jag har ingen aning om ifall detta kommer att lätta snart, eller om mitt liv alltid kommer att se ut så här, med denna starka saknad varje dag.

Men...för att ta upp något helt annat, jag försöker ju faktiskt att omprioritera mitt liv, sorgen får finnas där men den ska inte vara viktigast längre. Nu måste glädje och kärlek få ta plats igen.

Jag skriver ju denna bloggen för att ventilera mina känslor och tankar.
Och utan att ha en aning om ifall någon ens läser, så mår jag bra av att få sätta tankarna på pränt.