Idag är det exakt ett år sedan vi fick mammas diagnos. Fram tills dess hade vi levt på hoppet att det inte var cancer, att det kanske var en infektion som gjorde att hon var yr...
För ett år sen rasade min värld.
För ett år sen satt jag hela kvällen och grät hejdlöst i soffan, utom mig av sorg och oro. Förbannade detta livet och alla orättvisor, visste inte hur jag skulle klara mig utan mamma.
Idag, ett år senare, är jag starkare. Det är inte mer än 1,5 månad sen min mamma gick bort men jag är starkare idag än för ett år sen.
Jag har sörjt i ett år, vetat att dagen då mamma skulle somna in skulle komma. Den kom och jag överlevde.
Sorgen är stark, djupare nu än den var direkt efter att hon dog, men jag vet idag att jag kommer att överleva. Jag kommer att ha ett bra liv, även utan mamma. Däremot undrar jag om jag någonsin mer kan känna komplett lycka.
Jag kommer att vara lycklig och glad igen, det vet jag....men kan det någonsin bli komplett...? Min mamma är den sista pusselbiten som saknas....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar