Gräsänka

Maken är borta inatt...han är i Stockholm med jobb och kommer hem imorgon.

Det innebär att sonen får krypa ner i våra sängar och sova :-)
Det finns inte mycket som är mysigare än att ha honom tätt intill.

Jag och sonen körde hem till min pappa efter jobb idag. Det känns alltid så märkligt att vara där hemma när inte mamma är där. Jag förväntar mig alltid att hon ska komma runt hörnan, jag VILL att hon ska komma....men hon kommer inte. Hon kommer aldrig mer att göra det...

Sorgen djupnar. Den blir kanske inte jobbigare, för den är jobbig hela tiden. Men den blir djupare. Det är svårt att förklara.

Samtidigt så går livet vidare. På något märkligt sätt så klarar vi oss igenom detta. Nu ska vi snart beställa nytt kök, i helgen ska vi montera våra nya badrumsmöbler. Så vi har hittat vår vardagsglädje och vi har varandra.

Det som nästan är det värsta, är vetskapen om att mamma går miste om så himla mycket med vår son och att han går miste om sin mormor...världens bästa mormor.
Den vetskapen gör ont!