Idag har vi haft mammas begravning.
En hemsk förmiddag då jag bara gick här hemma och väntade på att det skulle bli dags, magen var full av fjärilar och jag hade ont i hela kroppen.
Vi samlades hemma hos min syster, vi skulle hålla begravningen inom familjen, vi kände att det var skönast så.
Kl 12.45 kom vi till kyrkan och jag bryter ihop bara man tittar på mammas kista, jag hatar begravningar! Ceremonin var fin, pianospel och sång, och vi fick säga farväl till lilla mamma.
Det gick fort, sen var det över....nu kommer jag aldrig mer att vara i samma rum som mamma, nu är hon fysiskt borta för alltid. Samtidigt så är jag så lättad att detta är över, jag har fasat för denna dag.
Nu hoppas jag att vi kan ta nya tag, med sorgen och saknaden, men utan oron för mamma. Det värsta har hänt, hon är borta för alltid. Hon behöver inte vara sjuk längre, jag behöver inte se min mamma sitta och inte kunna leva sitt liv fullt ut. Hon har fått ro, det är bara vi som är kvar som lider, men vi kommer att ta oss igenom detta.
Jag är så trött....detta har tagit alla krafter ur mig. Hade jag inte suttit hemma ensam med sonen, så hade jag nog somnat här på soffan. Snart ska jag lägga honom i alla fall och bara få sitta med ett glas vin, tänka på mamma och ta det lugnt.
Imorgon är en ny dag...jag måste lära mig att ta tillvara på dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar