Det är idag en vecka sen mamma dog.
Det var riktigt tungt i förmiddags, då alla minnen kom över mig igen, kl 10 för en vecka sen hade mamma en timme kvar att leva osv...så satt jag och tänkte hela tiden.
Det blir mer och mer verkligt, att mamma är borta, så här länge har det aldrig någonsin dröjt mellan våra samtal, vi pratades alltid vid minst en gång i veckan i alla fall, oftast mer.
Nu är det mer än en vecka sen jag hörde hennes röst för sista gången.
Det jag nu fasar för är begravningen, den kommer att bli superjobbig!
Imorgon ska jag troligtvis börja jobba igen, även om jag inte alltid känner mig helt redo. Men det hjälper mig inte att sitta här hemma och älta det heller, det är kanske lika bra att ta tjuren vid hornen och konfrontera alla människor som kommer att fråga hur det är, krama om och känna medlidande. Jag har jättebra arbetskamrater så jag kommer att få mycket stöd, men det är ett stort steg att ta att åka till jobb och träffa alla igen.
Sist jag var på jobb var ju mamma hyfsat pigg, ingen trodde att hon skulle gå bort under mina 4 semesterveckor...
Nåja, vi får ta en dag i taget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar