Det här är en berg-och dalbana av känslor.
Just nu känns det bra, det känns som att jag, min syster och vår pappa håller ihop det ganska bra. Vi kommer att klara oss utan mamma, dock med en stor, stor saknad.
Men vardagarna fortsätter, livet måste gå vidare. Och jag är helt säker på att mamma har det bättre där hon är nu, för hon var värd något bättre än det liv hon hade det sista året.
Det blir väl jobbigast på allas födelsedagar, då hon inte kommer att vara med. Samtidigt så var hon inte med på dem förra året heller, hon mådde för dåligt. Men då fanns hon åtminstone i telefonen...
Men det finns inte ett smack vi kan göra för att förändra situationen, ingenting i hela världen kan få mamma tillbaka. Det är en skrämmande insikt...man är maktlös i detta läget.
Älsklingssonen, på 3,5 år, pratar om sin mormor och farmor i himlen, de är änglar nu...han ville ringa mormor innan ikväll men jag sa att det finns inga telefoner i himlen, man kan bara prata rakt ut så hör mormor dig ändå...
Livet är grymt, men det går vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar