Oj, jag var riktigt nervös för att börja jobba igen...löjligt...
Jag har ju haft min vanliga semester men sen mamma gick bort kändes det helt oöverstigligt att träffa arbetskamraterna igen och få till en vanlig vardag igen...
Men idag gjorde jag det och det gick sååå bra. De är ju så gulliga på min avdelning, plus att det inte var så mycket folk där, det var ganska lugnt.
Och det var så skönt att (efter ett snyftigt samtal för att berätta vad som hänt) få vara mig själv igen, att få lite distans till allt som hänt.
Så idag har varit en bra dag än så länge. Jag känner mig stark mitt i sorgen.
Jag satt och såg en mailkorrespondans jag hade med en tjej som jobbade på den avdelning där mamma blev inlagd precis i början när hon var yr. Jag skrev om hur orolig jag var att det skulle vara nåt allvarligt...tänk så lite jag visst då.
Och ingenting, ingenting får mig att vilja ha tillbaka den tiden. Även om mamma levde då och ändå var hyfsat pigg, så med facit i handen skulle aldrig vilja vrida tillbaka tiden.
För detta året då mamma varit sjuk har varit det värsta i mitt liv.
Nu har jag den enorma saknaden, tomheten och sorgen, men jag känner samtidigt att jag kan gå vidare. För första gången på nästan ett år behöver jag inte vara orolig så fort telefonen ringer eller må dåligt av att se min mamma lida....
Dags för nya tag, jag vet att mamma hade velat det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar